På min förra blogg står det om hela graviditeten med Cilly. Så hoppas över det.
Däremot vill jag skriva om min förlossning.

Första beräkningsdatum va 9/8, efter RUL så blev det 8/8.
Den 8:e augusti kände jag ingenting. Så va typ beredd på att gå över och igångsatt om 2 veckor.
Vi åkte in till stan och träffade lite vänner. Men kom hem vid 20-21 tiden och gick och la oss kl.22. Jag vet, värsta pensionärerna. Men min man skulle ju upp och jobba.

Typ när klockan var 22.05 böjer jag mig ner, sittandes i skräddare, för att ta upp mina halsbrännetabletter. Klick sa det i höften och jag flög upp ur sängen. Trots mina 30kg i övervikt.
Kändes lite som att det droppade i trosorna. Säger till M att jag tror att mitt vatten har gått. Han blev lite stressad och började tjöta om att jag skulle ringa till förlossningen. Så jag ringer. Eftersom jag inte fått några värkar så säger hon att jag kan välja själv om jag vill komma in och titta till fostret nu direkt eller tidigt till morgonen. Jag väljer att vänta.
Men strax efteråt sätter värkarna igång. När jag ringer tillbaka 1 timma senare klockar vi dom till 40sek långa och cirka 3-4min emellan. Då säger hon att vi ska vänta tills dom är dubbelt så långa. 
1timme till går, och mina värkar är inte längre, men emellan själva värkarna så har jag ont. Så ringer igen. Då säger hon att det är dags för mig att åka in. 
Den bilresan på cirka 40min kändes otroligt lång. Och min man tyckte nog att den va ännu längre.

Vi kom väl fram till förlossningen cirka 01.00.
Dom konstaterar att mitt vatten har gått. Vilket inte gick att ta miste på då det typ forsade ut efter att jag satte mig på britsen.
Men jag hade inte öppnat mig något. Trots hemska värkar som kom varannan minut.

Vi fick ett rum på BB. Och så gav dom mig en sömntablett och en morfinspruta.
Cirka 1 timme senare så ringer vi på barnmorskan. Då har jag öppnat mig 7cm och det bär ner till förlossningen igen.
Jag får lustgas. Som jag just då hatade. Den gav mig ju inget. Kändes som att den bara förstärkte värken. Men troligtvis va det så för att jag använde den för sent in i värken.

Mellan kl.3 och 7 kommer jag inte ihåg så mycket. Tror morfinet är boven. Och kommer inte att använda det igen.

Vid kl.7 är det dags för personalbyte. Vi får in en praktikant som ska hålla oss sällskap medan dom har morgonmötet.
Sedan vid kl.8.30 är det dags att börja krysta, jag är helt öppen.
Men det händer inte så mycket. Cilly har fastnat och kommer inte förbi. Och mina krystvärkar börjar tydligen avta.
Får dropp som ska påskynda alltihop.
När klockan är 10 och hon ännu inte kommit ut, så ringer dom efter en läkare som ska ta sugklocka.
Men när läkaren kommer 15min senare så lyckas vi få loss Cilly och 10.37 är hon ute.
Och innan hon kommer ut så säger dom något om att dom kommer att bli tvungna att gå ut med henne till ett annat rum så fort hon kommit ut. 
Just då reflekterade jag inte så mycket över det. Va bara väldigt bestämd med att M skulle följa med.

Läste sedan i journalen att hon hade navelsträngen 1 hårt varv runt halsen. Därav anledningen till att dom gick i väg med henne. 

Enligt M så va hon jätte blå när hon kom ut. Såg lite äcklig ut.
Så gav dom henne syrgas och hon fick snabbt rätt färg.

Och lungor hade hon. När M kommer in med henne till mig så ser jag bara en handduk och hör hennes starka skrik. Hon var den vackraste varelse jag sett. Inte alls sådär skrynklig som man hört att bebisar kan vara när dom kommer ut.

Men en sak jag absolut inte ångrade att jag gjorde innan förlossningen. Det va att skriva ett förlossningsbrev.
Hade skrivit ner vilka smärtsillande jag ville ha i vilken ordning, och vilka jag absolut inte ville ha. Skrev med att dom fick använda dropp om mina värkar avtog och att M skulle få vara så delaktig som möjligt och även hänga på om dom måste gå iväg med Cilly.
Det va skönt att dom visste vad jag ville, och inte behövde fråga så mycket.
Däremot ska jag se till att skriva med att jag inte vill ha morfin nästa gång. Större delen av förlossningen är som en dimma för mig. Och jag tror att det va morfinets fel. Vet att jag hallucinerade en del också, vilket jag ochså tror berodde på morfinet.