Men som idag, då jag kom på att jag måste fixa med maten som blev över och kolla så det inte står någon disk utspritt, så slutar det med att jag, nästan 2tim senare fortfarande inte somnat.

Jag är trött, men tydligen inte tillräckligt.

Min kära man sätter på någon serie på datorn att somna till. Och sedan står skärmen där och lyser ett tag efter att han somnat.

Han ska upp tidigt och jobba.

Men det slutar alltid med att jag vaknar av hans klocka, och ligger och puttar på honom tills han går upp 30-45min efter att klockan ringt.

Han somnar före mig, vaknar inte av Cilly på natten och inte heller av sitt alarm.

Dvs så sover han mer än mig. Och har ändå mage att klaga på att han är trött.

Det jag har märkt att killar inte verkar förstå, är att det är uttömmande att alltid vara den som vaknar varje natt av att barnet vaknar, aldrig får sovmorgon och på det ta hand om barnet under hela dagen. För att sedan få hem en make som ger en avlastning i typ 30-60min (om man har tur). Middag ska lagas och disken ska diskas. Annars syns det ju inte att man gjort något under dagen.

Jag verkar ha slagits av gravid-trötthet också. Vissa stunder under dagen är jag så trött att det är jobbigt att hålla ögonen öppna. Och jag längtar då tills Cilly somnar, så jag också kan göra det.

Men nu verkar hon tycka att hon är klar med att sova middag. Men mamma tycker att hon borde vänta i 2månader till iaf så att tröttheten förhoppningsvis släpper lite.

Nu börjar ögonlocken kännas lite tyngre. Dags att försöka somna kanske.